Resursförsvar

Vaktande av resurs med andra ord. En resurs kan vara ägaren, familjen, maten, godiset, en annan hund, luktfläcken, ja, allt som är värt något för hunden. Varför vaktar hunden? Jo, hunden anser att detta ting är värt något och "rädslan" att förlora det gör att hunden agerar utåt. Skall, markering i form utav bitande, morrning - den försöker jaga bort inkräktaren.

En hund som vaktar sin matskål eller sitt ben ifrån dig, som ägare, är rädd att du ska ta det ifrån den. Om du vill kunna ta ifrån hunden benet och matskålen vid behov, sluta banna den när den morrar i dagsläget. Visa hunden att DU är en resurs genom att ge den mer. Om hunden morrar mot dig vid matskålen, gå förbi och kasta en köttbulle eller en bit godis. Gå sedan därifrån. Du säger då "jag kommer inte ta din saker, här får du något gott av mig". Vi belönar inte vaktandet, vi ändrar hundens känsla och ökar ditt värde. Upprepa några gånger och du kommer ha en hund som vill att du kommer närmare.

Om hunden morrar när den har ett ben och du behöver ta det - byt med hunden! Visa att du har en godisbit i handen och låt hunden ta den. Säg tack och ta benet. Här använder vi byteshandel. Det du ger hunden får gärna vara godare än benet för att det ska vara värt för hunden. Du kan även lägga in en loss-signal som du kan använda senare. Loss -> godis -> ta benet -> beröm.

Vaktandet av sin ägare kan vara svårare. Speciellt om det gäller en ny hund i familjen. Tito var en mästare på att vakta ALLT när Iris kom. Värst var det när Iris skulle vara nära mig. Så här såg vårt händelseförlopp ut: Iris kom till oss, vi gick på en lång promenad, där hundarna var längst ifrån varandra men vi människor gick nära. De fick ha koll på varandra, men inte hälsa än. Iris och Sambon gick sedan först in i lägenheten så Iris fick "kolla läget". Därefter stängde vi av med kompostgaller. På det här sättet fick båda hundarna möjlighet att se varandra, men inte röra den andra. Tito släpptes in och blev bestört över att se en annan hund i hemmet och skällde en del. Iris käkade mjukost för att inte bli rädd för Tito och Tito fick käka godis från marken vid ytterdörren. Sedan fick de äta middag på olika sidor utav kompostgallret - detta kallas fine-dining. När två hundar äter gott och tittar på varandra, känslorna för varandra blir trevligare. Vi introducerade inte hundarna närmare den kvällen utan sov i olika rum, då vi kom hem rätt sent. Dagen efter gick jag och Tito ut först och möttes upp med Sambon och Iris utanför för en promenad. Samma upplägg med promenaden som dagen innan och innan vi gick in fick de äntligen lukta av varandra. "Hej, trevligt att träffas, jag går hitåt, du går ditåt, capishe?". Husse och Iris gick in först och vi kom efter, först med kompostgallret mellan för att de skulle äta frukost. När skålarna var borttagna och leksakerna undanplockade tog vi bort kompostgallret och höll oss stående medan hundarna kollade av varandra. Det gick finemang och de gick sedan och la sig. Vi satte oss i soffan och hundarna kom dit. Tito på ena sidan och Iris på min andra sida. Här började Tito vakta mig, genom att morra, varpå jag bad honom att flytta på sig men ändå ligga nära. Distansen mellan de blev större, men jag visade att det var okej att Iris låg där. Hon skulle ju ändå stanna i vår familj.

Ensamtid med Tito var viktigt i början. Helst att jag var med honom och tränade som vanligt. Men ensamtid med Iris var desto viktigare, då hon skulle känna sig som hemma.

Ibland fick Iris sig en tillsägelse om hon låg för nära eller om hon gick för nära ett ben som han åt på. Vilket är helt fine. Tito måste få ha saker ifred och Iris måste förstå att man inte kan sno någons ben hur som helst (krävs lite finess ;)) och att alla inte vill ha någon liggandes på en. Nu, lite mer än ett år senare, är det svårt att skilja dem åt. Båda söker sig till varandra som värmesökande missiler. Speciellt om det är läggdags. Vi säger "säng", hundarna går och lägger sig i samma hundbädd trots att det finns två. De byter ben och matskålar. Godis äter de från samma hand och kan dela på en människa som ger de kel och gos.

Ibland kan Iris fortfarande gå fram och försöka ta ett väldigt gott ben från Tito och då skäller han ifrån och oftast går hon iväg. Men gör hon inte det, så ber vi henne att flytta på sig. Han sa inte behöva vakta sina saker, men han ska få göra det vid behov. Hon ska inte få tränga sig på hur som helst.

Ge en hund det space den behöver, respektera gränser och visa att du är guld värd för hunden. För när vi bannar och fyar, trycker ner hunden etc, så får vi en hund som blir rädd och oftast mer utåtagerande. I värsta fall - en hund som blir så pass rädd att den stänger av pga trauman från aversiva metoder.