Matvraket Iris...

Härodagen när jag lämnade av Izzy hemma hos sig, så lämnade jag hundarna hemma. Jag var borta i cirka 40 minuter och kommer hem till en tom oöppnad 500g påse med torkad lammlunga. Jag var inte ens arg, bara amazed att Iris (Tito skulle inte ens ta en macka om jag så lämnade den framme på golvet och var borta i 4 dagar) hoppat upp på canvasburen i hundrummet, sedan upp på pilatesbollen som ligger där och sedan dragit ut hela påsen med lammlunga, öppnat den och totallänsat. Inga spår från brottet. Det var som att jag själv hade sköljt ur den för att lägga den i miljösorteringen. Allt detta och kartongen stod där den skulle på pilatesbollen? Iris the Houdini.

Och nej, hundar skäms inte. De "gulliga" videos ni ser på facebook där amerikaner "skämtar" med sina hundar och frågar om det var dem som åt upp fjärrkontrollen och de "skäms", är inga hundar som skäms. Det är rädda hundar som visar det på alla möjliga sätt. Det spelar liksom ingen roll att jag går in och bannar Iris för att hon käkat upp allt godis. 1. Jag skulle ha gömt det bättre. 2. Jag kommer hem, hon är glad att se mig och det första jag gör är att fya och banna? Nej, då får jag en hund som är rädd för mig och blir rädd så fort jag kommer hem. Det är en myt, helt enkelt. Om du däremot kommer på din hund med att rota i godislådan, be den backa därifrån, belöna och plocka bort det. "Tack för att du gick därifrån, här får du något annat gott utav mig, du behöver inte vakta saker ifrån mig."

Om du vill läsa mer om sanna eller falska historier om hundar, så rekommenderar jag Per Jensens bok "Hunden som skäms". Jag lyssnade på hans föreläsning om just detta och det är väldigt intressant. Per Jensen är väldigt duktig på etologi och speciellt kynologi.

Efter Iris' bravader i godislådan, så skulle vi såklart iväg på Freestyle-kursens sista tillfälle. Idag fick båda följa med och det gick... helt okej! Jag hade inte fått ihop något vettigt program, men de andra deltagarna var fantastiska och det var mest kul att bara kolla på. Iris började få ont i magen och frös. Tito var bara en pärla som verkligen ville träna och satt stilla när han behövde. Alla har vi dåliga dagar och Iris' dag blev sämre. Hon tyckte bara att allt var pest och gjorde sig hörd med sitt whippet-gnäll. Tänk er ett flyglarm, fast 100 gånger gällare. Men det är okej, för 9 av 10 dagar ser hon ut som bilden ovan. Lugn, trygg och mysig.

Istället för sin vanliga middag fick hon överkokt ris och vit kokt sparris. Förhoppningsvis behöver vi inte springa in och ut allt för många gånger inatt. Night's Watch. Fast utan de skäggiga männen och svärd. Eller en mur. Eller en Maester. Även om det skulle sitta väldigt fint med en, när man har en hund som är kass i magen.

Nu blir det boken Rallylydnad av Anna Larsson och en kopp te, sedan välbehövd sömn!

Apropå filtträning ;)