När hundarna är övertydliga..

Idag har det varit en sådan dag när jag bara behöver skriva en lista och checka av allt allt eftersom. Daghunden Izzy har varit här från 9-16, långpromenader har gåtts, aktivering har gjorts och efter jag lämnat av Izzy, blev det x antal timmar med den sista uppgiften i den mattekursen jag läser.

Tiden gick och jag hade egentligen planerat att jobba lite till när Iris kommer in i köket, tittar på mig och hoppar upp på matbordet. Jahapp.

Hon bara står och tittar på mig, sen tittar hon ut genom fönstret och sedan tittar hon på datorn.

I mitt huvud behövdes det bara en normal 20 minuters promenad efter middagen. Men nej, Iris hoppar ner och får zoomies i lägenheten (hunden springer fram och tillbaka, snurrar runt och sedan fram och tillbaka i snabb fart), så jag tar det som att hon behöver springa. Det är skönt på det sättet med vinthundar. De säger till när det är dags att släppa på lite energi. Tito ser mest förvirrad ut. Han är ett vanedjur som mig och lunkar mest med för att jag är där.

Jag packar ryggsäcken med godis, vatten + skål och sedan sätter vi oss i bilen.

Solen håller på att gå ner, den är så där orange och varm. Den stora hundgården är upptagen, så vi går in i den lilla. Där får Tito zoomies medan Iris bara sniffar och kissar på väl utvalda grästuvor (excuse you? spring nu då?!).

Efter en stund vill de i den stora hundgården byta med oss (TACK) och äntligen springer både Tito och Iris. De busar och jagar varandra och det är helt magiskt att få se. Vi har länge kämpat med att Tito leker för hårt under jakt-lek, men idag var det riktigt fint. Så det är otroligt skönt.

Det är fint där i Eriksberg, speciellt nu när grönskan kommit.

Hundarna är ju i vanliga fall vita. De var både bruna av leran de bestämde sig för att bada i och gröna efter att ha drattat omkull. Alltså inte lite gröna utan GRÖNA.

Vet inte hur de lyckas, men så länge de är nöjda, tänker jag.

Iris visste vad hon behövde, vad Tito behövde och vad jag behövde idag. Det var att byta miljö, springa fritt och busa. Så det gör inget att hon bröt mot en av våra (väldigt få) regler i hemmet genom att hoppa upp på matbordet. För hon var väldigt tydlig med sitt behov och det slutade med en fantastisk måndag.